Förord


Allan Pettersson (1911–1980)

  förstora bilden

 

 

Vem var Allan Pettersson?

 

"Jag är ingen tonsättare, jag är en ropandes röst i öknen (något som ej får glömmas), som hotar att dränkas i tidsbullret."


Han svarade på frågan med sin musik och i sina ord i intervjuer och särskilt i Barfotasångerna.

”En ropandes röst i öknen som hotar att dränkas av tidsbullret”, är ett uttryck han använde om sig själv.

Ett svar på frågan är: Allan Pettersson är en av Nordens främsta symfoniker. Många har vittnat om omskakande upplevelser av hans symfonier och sånger. Hans musik berör liksom hans eget liv och obändiga kampnatur.

Numera är Allan Petterssons musik inte lika bekant för många av dem som hunnit växa upp sedan han dog. Alla har i dag inte samma möjlighet att höra hans musik. Vissa banbrytande LP-inspelningar har försvunnit och ännu inte överförts på CD.

Det märkliga är att medan Petterssons musik inte spelas så ofta i hans hemland, växer hans beundrare i andra länder särskilt i Tyskland och Amerika. Där har man redan organiserat sig. Man behöver bara påminna om den stora Pettersson-festivalen 1994, då hans mest betydande verk framfördes av symfoniorkerstrar i 27 nordtyska städer.

 

 

Tonsättaren  Allan Pettersson   föddes 1911 och levde hela sitt liv på Södermalm i Stockholm. Han gjorde sig till tolk för dess fattiga arbetarbefolkning. I Kungl. Filharmoniska orkestern var han altviolonist. Han lämnade den tjänsten 1951 för att på allvar kunna ägna sig åt komposition, varav hans 16 symfonier utgör kärnan i hans produktion. Han avled den 20 juni 1980.

Pettersson är med sina sexton fullbordade symfonier och sina symfoniskt anlagda konserter för violin och viola en av Sveriges främsta symfoniker under 1900–talet. Allt större uppmärksamhet ägnas numer också hans tidiga produktion av kammarmusik och sånger. Hans musik står med sitt direkta tilltal och sin bildskapande kraft i en skandinavisk tradition med Carl Nielsen och Jean Sibelius som ledande namn. Men hans temperament är intensivare och konflikterna i hans musik bittrare.

Hans symfonier är övervägande ensatsiga men med spår av den klassiska symfonins fyra satser och med ett tonspråk karakteriserat av tonala hållpunkter och sammanhållande ostinatokedjor som står i kontrast till sönderbrytande och fragmentariserande krafter i hans verk.

Petterssons musik har även koreograferats (bl.a. stråkkonsert nr 1, sy. nr 7 och nr 9 av den världsberömda svenska koreografen Birgit Cullberg) den har använts i filmsammanhang och i TV-dokumentärer.